03/01-2010

Då var det nytt år på gång :)

Detta inlägget kommer nog bli ganska sentimentalt och tråkigt för er att läsa.

Idag har jag bara legat i sängen hela dagen...HELA dagen.
Har legat och tänkt en hel del på lite allt möjligt.
Speciellt mitt liv.

Hur hade mitt liv sett ut om jag fortsatt som förut?
Hur hade mitt liv sett ut om jag gått färdigt skolan?
Hur hade mitt liv sett ut om jag fortf hållt ihop med min första pojkvän?
Hur hade mitt liv sett ut om jag skärpt mig mer med mitt förra jobb?
Hur hade mitt liv sett ut om jag inte träffat Mattias?
Hur hade mitt liv sett ut om jag inte blivit gravid?
Hur hade mitt liv sett ut om jag fortfarande hade bott hemma?
Hur hade mitt liv sett ut om jag varit mer mogen?

Ja en hel del att tänka på. Bara jobbigt att läsa det.
Jag vill och ville inte leva som jag gjorde förut...jag ville ha en pojkvän.
Jag ville inte gå klart skolan för jag hade fått ett jobb.
Jag och mitt ex gjorde slut för att det var bäst så.
Jag träffade mattias av en ren slump och det var väl ödet.
Jag blev gravid av en anledning, jag skyddade mig inte, och även det var kanske ödet?
Jag ville flytta hemifrån och klara mig själv.
Jag vill inte vara så jävla vuxen alltid, det är tråkigt.

Allt detta har jag legat och grubblat över hela dagen.
Just nu är jag i en period då allt känns skit och jag vet inte hur jag ska ta mig ur denna onda cirkel.
Jag är lycklig det är jag, men  jag vet också att jag kan bli lyckligare.

Snart får jag ett helt nytt liv att ta hand om, då handlar inte allting om bara mig längre, utan om min underbara William som snart ska komma ut här i kylan till oss. Det är ca: 9 veckor kvar tills han kommer.
Och jag har nog aldrig längtat så här mkt efter ngt som jag gör nu.
Det är det första som jag tänker på innan jag lägger mig i sängen för att sova, och det första som jag tänker på när jag öppnar mina ögon på morgonen.

Just nu är jag iaf inne i en sorts depression....
Jag har aldrig känt såhär förut, det känns liksom fel.
Jag borde inte känna såhär.
Jag behöver prata med någon men jag finner ingen ork.

Jag blir fetare och fetare, jag blir latare och latare.
Min rygg gör så jävla ont så jag skulle kunna döda någon.
Jag kan inte somna när jag ska somna, utan ligger vaken mer än halva tiden då jag borde sova...
När jag väl somnar så vaknar jag av att jag har fruktansvärda kramper i mina vader.
Nu har mitt vänstra bröst börjat ömma ganska rejält.
Jag hade aldrig kunnat förutspå att det var såhär det skulle kännas att bära på något sådant vackert.
Men jag är garanterat säker på att det är all mödan värd.

Jag har ett jobb.. världens bästa kan jag kanske säga? Iaf det bästa jag haft.
Jag är så jävla glad att jag fick en chans där och alla där är helt underbara.
Jag hade väl jobbat där 2-3 månader då jag fick reda på att jag var gravid... jag berättade det för chefen, det kändes som det enda rätta fast de flesta sa åt mig att inget säga.
Men jag kan inte hålla sådant inom mig.
Alla tog det jättebra...och jag är så himla glad för det.

Som sagt jag älskar verkligen mitt jobb..
men just nu är jag inte på topp och jag vet inte hur jag ska bli det!
Jag ORKAR inte jobba just nu... finns många anledningar till det men den största anledningen är för att jag är gravid och jag mår helt enkelt inte så bra som jag borde göra.
Jag kan inte heller gå hemma för då har jag inga pengar.

Ska förmodligen bege mig till läkaren imorgon och prata med någon och höra vad det finns som jag kan göra.
Ska också till försäkringskassan och fixa med papperna så allt det är klart.

Jag känner bara en sån enorm press jag måste fixa allt hela jävla tiden.
Jag är inte någon jävla superkvinna!
just nu önskar jag lite att jag var mycket yngre och fortfarande bodde hemma och hade min mamma.

Mamma finns där nu också det vet jag, men jag VILL så gärna klara allting själv.. och inte inse att jag behöver någon hjälp.

Men en sak vet jag...att jag ska bli världens bästa mamma och jag ska verkligen göra allt för min son.
Jag kan kanske inte ge han allt som han vill ha men kärlek ska han få, och all min kärlek ska gå till honom.
Man kan inte köpa sitt barn, men man kan älska det till hundra ioch göra så gott man kan och det tänker jag göra.

Jag får höra från massor att vi inte kommer klara detta, hit och dit, och vi måste ha sparat pengar osv...pengar är en del men inte allt. Min son kommer ha mat på bordet, min son kommer att ha kläder i alla väder, rena och fina. OCh han kommer att vara mer än älskad... så kom inte med ert skitsnack om att jag inte kommer att klara det... för ni har inte en jävla aning om det...för det kommer från personer som inte ens är i närheten av att skaffa barn.
Jag är redo.. och det är nog mitt bästa beslut någonsin.


Sådär...nu fick jag skrivit av mig lite.
Nu är jag ledsen och orkar inte skriva mer.

Bilder från julafton och nyår kommer senare ikväll eller imorgon.

Puss.

Kommentarer
Postat av: Elin

Du kommer att fixa det! Det är jobbigt och en stor omställning.. och jag tror att alla som ska bli föräldrar tänker som du just nu... Sålänge man är förbered på att ens liv kommer innebära andra prioriteringar än innan, ett helt nytt liv.. Men tänk på allt stöd du har.. och.. att det faktiskt är okej att utnyttja det stödet! Kramis

2010-01-03 @ 23:01:41
URL: http://lektras.blogg.se/
Postat av: Malin

Gumman det är bara en period du är inne i nu, du kommer att må jättebra, lagom till lille Wille kommer ut!

Och om du behöver snacka av dig så finns jag här! Har ju själv varit med om de mesta du går igenom...

Var stark gumman, du klarar de ska du se ;)

2010-01-04 @ 09:55:05
URL: http://denmalin.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0